Godset genom tiderna

Under stenåldern var hela Södermanland en del av skärgården, de många sjöarna var fjordar och vikar som sedan landhöjningen lämnade efter sig. Runt sjön Båven finns många fornlämningar, landet var lättförsvarat och handel kunde bedrivas på vattenvägarna till och från Östersjön. Vid den norra delen av sjön fanns ett litet flackt berg på tre sidor omgivet av vatten. Där ligger idag Rockelstad. Platsen är en naturlig boendeplats som sannolikt var bebodd redan under järnåldern, varom vittnar lämningar efter två fornborgar från århundradena närmast efter Kristus. På stället där slott och flyglar nu står fanns med säkerhet bebyggelse från och med vikingatiden. Namnet Rockelstad lästes från början Rokli- stad. Rokli är fornnordiska och betyder just liten berghäll (jfr engelska "rock"), vilket ger den föga poetiska betydelsen: Platsen på den lilla berghällen. 

Rockelstad omnämns för första gången på 1300-talet, då biskop Tord i Strängnäs köper Roklista by med tillhörande mark av prästen i Forssa. Kyrkojorden skulle vara ståndsmässigt bebyggd, så nya hus med källarvalv i tegel byggs omkring 1380. Jordegendomen som hör till gården har ännu idag den medeltida utsträckningen. Ägarskapet över Rockelstad övergår sedan till kronan vid Gustav Vasas reduktion av kyrkojorden på 1520- talet. Jorden förlänas till Hertig Karl, som år 1579 delar ut Rockelstad samman med flera andra gods till en av sina officerare, generalfältkvartermästaren Hans Stuart. Han var en lycksökare som tillhörde en gren av det skotska kungahuset, och som gjorde karriär under Gustav Vasas söners krigiska regeringar. 

Efter Hans Stuarts död år 1618 går Rockelstad i arv till sonen David, som sammanförde de kringliggande gårdarna till en vidsträckt enhet, som även innehöll tre frälsehemman. På den tiden hade en adelsman rätt att låta ett av sina gods bli platsen för familjens säte. Ett sådant säteri var skattebefriat, men gården måste bebyggas och underhållas i enlighet med kronans krav för att förvärva denna rättighet. David lät därför riva den medeltida mangårdsbyggnaden och i stället resa en ny mangårdsbyggnad. Detta skedde sannolikt 1642, då stommen till det nuvarande slottet ska ha uppfördes på platsen. 

Carl Rosenholms änka, Brita von Berchner till Lindenäs, lät Rockelstad år 1740 gå i arv till mågen Simon Jakob Wennerstedt, som låter inreda gästrumsflygeln med de underbara handhyvlade dörrar och paneler, man fortfarande kan bese i dess undervåning. Wennerstedt efterträds av Lars Erik Gripenwald, som år 1788 överlåter godset till Otto Gabriel Holst, vilken låter genomföra en modernisering av huvudbyggnad och flyglar i tidens klassiserande stil. Timmerfasaderna kläs då med puts och husen får sina gavelprydda mittpartier. 

Carl Sylvan förvärvar gården år 1887. Sylvan var en framgångsrik grosshandlare som bland annat kunde titulera sig hovintendent. Han hade ambitionen att i tidens anda förvandla den då nergångna herrgården till ett romantiskt 1500-talsslott i miniatyr. Byggnaden försågs därför år 1890 med kraftiga kupolprydda hörntorn, på gårdssidan runda och mot sjön kvadratriska. 

När man rev hål i det gamla timmerhuset upptäcktes takmålningarna från stuarttiden, som på sjuttonhundratalet hade spänts över med väv. Matsalens fantastiska tak med sina akantusornament och illustrerande latinska deviser lät Sylvan restaurera, för på 1800- talet hade det åter blivit på modet med sådana dekorerade tak. Gården i övrigt fick också en upprustning; en ny stallbyggnad uppfördes, prydd med snickarglädje, och parken försågs med en kägelbana, som fortfarande är i spelbart skick. 

Greve Carl Gustaf von Rosen köpte Rockelstad 1899. Han var överstekammarjunkare vid Oscar IIs hov och dessutom gift med Ella Moore, dotter till en ytterst förmögen industriägare i Philadelphia. Men redan samma år blev slottet Örbyhus i Uppland till salu. När han år 1900 inköpt Örbyhus för sin egen och äldste sonens räkning, blev Rockelstad ledigt, och gården gick vidare till yngste sonen Eric.

Eric var då 21 år gammal och stadd vid god kassa, och dessutom en renässansmänniska med smak för de sköna konsterna, litteratur och äventyrliga resor. Han beslöt fortsätta ombyggnaden av slottet och slutföra det som Sylvan påbörjat. Han anlitade för ändamålet sin skolkamrat Ivar Tengbom, som då fortfarande studerade arkitektur. Tengbom höjde upp slottets mittparti och lät klä huset med tegel och sandsten.

Slottet skulle också fyllas med den rätta blandningen konst och antikviteter. Eric von Rosen köpte och lät restaurera ålderdomliga möbler från femton- och sextonhundratalen. Ärvda föremål och jakttroféer, konstverk och släktportträtt, allt sammantaget blev inredningen i ett av dåtidens mest exklusiva och intressanta hem.

Sedan Rockelstad sålunda blivit vederbörligen iordninggjort gifte sig Eric med sin trolovade, Mary Fock. Men trots allt detta längtade slottsherren ut på vikingatåg till fjärran länder. Eric von Rosen hade redan 1901- 1902 deltagit i en äventyrlig resa, en expedition till Anderna i Bolivia och Argentina. Inför denna resa hade han genomgått en utbildning i etnografi, och det var som etnograf han ville göra sin livsgärning. 

Den stora hallen på Rockelstad arrangerades som etnografiskt museum, där afrikanska troféer och krympta pygméhuvuden fick samsas med sydamerikanska indianföremål. I angränsande rum fanns samlingar med svensk och europeisk kulturhistoria, från stenåldern och framåt. På hyllorna i det lilla bokrummet förvarades en samling medeltida illustrerade manuskript och andra sällsynta böcker. Detta hem som också var ett museum blev ett populärt resmål för kunskapstörstande, som enligt familjen von Rosen skall ha besökts av närmare 100 000 personer mellan krigen. Eric skrev också ner berättelserna från sina vådliga äventyr och de gavs ut i bokform. 

Grevinnan Mary von Rosen var liksom sin man en färgstark personlighet. Hon hade ärvt en djup religiositet av sin engelska mor, och hon lät 1909 inreda ett andaktsrum i det sydöstra tornet. Rummet, som Ivar Tengbom ritade, är hållet i en stram medeltida stil. På de av polygona pelare burna väggfälten finns den heliga Birgittas uppenbarelser målade, med lasyrteknik på furubräder, och därför kallas rummet Birgittakapellet. Mary blev också år 1920 en av initiativtagarna till Societas Sanctae Birgittae, ett högkyrkligt protestantiskt sällskap som vill verka för ett innerligare andligt liv, och hon blev också sällskapets första Mater Superior. 

Eric von Rosens stora intresse för jakt gör sig påmint inte bara genom den ryska slagbjörnen i hallen, som blivit något av en symbol för Rockelstad. I ett större område med urskog, som Eric gjorde till naturreservat, finns en märkvärdig jaktstuga. Den byggdes åren 1910- 1911 av ett lag timmermän från Dalarna, efter ritningar av Tengbom. Stugan är i fornnordisk stil, med fenrisulvens huvuden på taknocken och med ett högsäte i gillestugan som flankeras av Oden och Tor, uthuggna ur varsitt massivt stycke timmer. Observera att svastikan på bilden ej är förknippad med Nationalsocialism utan är en rund svastika hämtad från runstenar på Gotland.

Rockelstad klarade sig trots att många gav det välvilliga rådet att ersätta "tegelhögen" med en modern, lättskött enplansvilla. De flesta av de von Rosenska inredningarna finns alltså bevarade, och flera av de större möbelpjäserna står ännu kvar. Västra flygeln har kvar sitt möblemang, specialbeställt till respektive rum från NK- snickerier i Nyköping, men den östra inreddes till privatbostad 1976 och har under 1990-talet blivit helt ombyggd efter en större eldsvåda. 

Helene och Christer von Post gick ifrån en storskalig jordbruksproduktion till att på halvtid ägna sig åt konferenser och guidade turer. Denna verksamhet krävde en del ingrepp i de gamla husen, i första hand för att installera duschrum, men ingreppen har gjorts i det närmaste osynligt. Rockelstad stoltserar med att kunna erbjuda sina gäster sovrum, matsalar och sällskapsrum med förhållandevis bra standard, mycket möblerat med de ursprungliga antikviteterna.