Nu har vi äntligen reparerat den läckande kulverten. Förra vintern paniksvetsade vi i 20 minusgrader fram till kl 1 på natten, när det hade rostat hål i en gammal svets. Vi har en egen flispanna (värmeverk) på 250 KW som försörjer 15 byggnader (4300 kvadratmeter) på gården med värme.
Huvudkulverten ut från pannan är 75 mm diameter (PEX), i en fördelningsbrunn delas denna till 4 separata kulvertar. När systemet byggdes 2008 så tyckte rörmockaren att det var bäst (eller billigast) att göra det i järn och svetsa ihop allt, som man normalt gör på fjärrvärmenät.
Sedan gjorde vi en stor tankevurpa. Småflyglarna är bara på ca 50 m2 vardera. Det kändes dyrt och onödigt att införskaffa egna fjärrvärmecentraler till dem. Istället satte vi in en trycksänkare och schuntade ut fjärrvärmenätets vatten även i radiatorerna. Att schunta betyder att ta lite gammalt(kallt) vatten från elementen och blanda det med nytt varmt vatten.
Oj vad vi har fått lida för detta misstag. Trycksänkning i kombination med avkylning (på elementen) frisätter syre, ungefär som när du öppnar en kolsyrad läsk och det börjar bubbla. Syret gjorde att elementen rostade sönder totalt innifrån, och tog med sig rosten (kallas då magnetit) in i kulverten. Allt järn i hela kulverten började rosta innifrån.
Varje gång vi repararade tömdes stora delar av kulverten, eftersom det inte fanns så många avstängningsventiler. Vi fick fylla på med nytt syresatt vatten varje gång, och rostattackerna blev värre. Sedan några år har vi kämpat med att byta ut allt järn mot mässing och koppar. Tur att vi har en egen liten VVS-grossistverksamhet, och en gammal rörmockare (Peter, här fotograf) anställd. All koppar hårdlödes och mässingskopplingarna linas på gammalt sätt. Och mer ventiler(kranar) än vad vi har nu, det får man leta efter.
Men det är läskigt att göra så här stora jobb själva, tänkt om minsta lilla grej går fel, då får vi ingen värme på kanske flera dagar. Nu var allt planerat i minsta detalj, så jobbet tog bara 5 timmar.
Skribent: Fredrik